Blogguppgift D: Elements of Journalism

Journalister och tidningars roll i samhället har hamnat allt längre bak i informationsledet när alla kan skriva vad de vill, när de vill. Jag hörde en gång ett citat från en dokumentär ”Kampen om internet” som lät ungefär att; Hemingway, Capote och de andra stora skulle inte ens ha kommit fram idag för vi inte längre kan hitta guldkornen bland all skit. Sant.

Men i The Elements of Journalism står det att journalistiken alltid har fått anpassa sig, efter till exempel tidningar, radio, tv, och alltid har den överlevt om än så i en annan form.

Ta exemplet Cato från Englands 1720-tal (Elements of Journalism, s:17). Två Londontidningsmän skrev under pseudonymen Cato om att ”sanningen ska vara ett försvar mot förtal”. Det var tvärtemot dåtida regeringens åsikter om att förtal var i princip allt negativt sagt eller skrivet om regeringen.

I USA tog Catos värderingar fart och började följas. År 1735 kritiserade en tryckare vid namn John Peter Zenger guvenören av New York. Han åtalades för förtal. Hans försvar i rättegången var hämtat från Cato och Zengers advokat hävdade att folket hade ”rättighet.. att både avslöja och opponera mot egenmäktiga krafter.. genom att tala om och skriva sanningen”. Zenger friades sensationellt av domstolen och den amerikanska fria pressen hade börjat ta form.

Cato, ett dåtidens svar på vår generations Anonymous, en grupp född ur sociala medier med ett Robin Hoodskt budskap. Ta från de rika och ge till de fattiga. Vi, folket, har alltid slagits mot övermakten och slagits för vad vi tycker är rätt. Likaså i mediasammanhang. Det Cato gjorde som ny media på sin tid mot maktens män, gör människor i Guy Fawkes masker idag mot det som de anser orätt. De håller på, som vi alla, att forma en ny fri press mitt ibland oss.

Som den franske poeten Jean Baptiste Alphonse Karr en gång skrev ”ju mer saker förändras, desto mer förblir de detsamma”. Det skrevs år 1839.

Inom journalistiken kanske man nu får axla en annan mantel. En mer ödmjuk mantel.

Nu är den journalistiska formen mer ett alternativ till allt det andra därute. För journalismen att förbättras krävs därför mer av vad den verkligen är.

Att genom journalistiska grundvärderingar erbjuda en klarare och mer korrekt världsbild till medborgarna än den gemene bloggen gör. För de som fortfarande uppskattar och kräver pålitliga källor. Som ett bibliotek är ett alternativ till Google eller ett lexikon till Wikipedia. Lite mer svåråtkomligt men också mer pålitligt, mer korrekt.

En mindre lockande verklighet för journalistiken än förr i världen, men vi lever inte längre förr i världen, vi lever nu och det är bättre att anpassa sig än att dö ut.

I vissa aspekter kan man se de nya sociala, och ibland kaotiska, medierna som en travesti mot journalismen och det skrivna ordet. Källförteckningar är som bortblåsta och ett skriftspråk som hugger ned ord nu mer än någonsin, visst är det LOL?

Men trots att det nu är skakigare händer som håller pennorna är det också fler ögon som ser det som sker.

När bankerna på Wall Street fortsatte att stoppa ned sin långa fingrar i den allmänna kakburken i form av stödpaket samtidigt som den vanliga människan svalt, då fick ett stort antal nog. De skapade Occupy Wall Street och sa ifrån. Nästan 300 år senare i samma stad som Zenger hade stått för sitt ord, stod nu flera tusentals för deras. Ett underbart initiativ, enligt undertecknad, som det skulle rapporteras massor om, trodde man. Istället lös otäckt nog mediarapporteringen med sin frånvaro när demonstrationen hade hållit på i veckor. Nån artikel här, något inslag där, men informationen var knapphändig. Då sprakade det till från internet.

Runtom på sociala medier som Facebook spreds retuscherade bilder från Google och tidningar där demonstranterna är flera tusen färre i antal än i verkligheten. Där i ligger också de sociala mediernas storhet, att internet är till för alla. Här finns miljontals munnar och ännu flera ögon. För vem ska granska granskarna om inte vi, folket.

Säga vad man vill om menlösa statusuppdateringar, twittrande i örat och virala klipp från Youtube, men vad de har gemensamt är att de är en samlingsplats för information. Och i ett transparent samhälle är det svårare att göra orätt (The Elements of Journalism, s:xiv). Protesterna och maktskiftet i Egypten hade aldrig fått samma genomslagskraft utan sociala medier och i Libyen hade en Gaddhafi fortfarande suttit på den guldbetäckta tronen. Det finns alltid orättvisor att peka på, men så länge det är fler som ser, så kan färre fortsätta att blunda.

Journalistik kan ställas upp i tio olika punkter som har en enorm betydelse för yrket. Men hos mig är det viktigaste för journalistiken att skapa förståelse för olika situationer, att göra världen lite mer uppmärksam, göra den lite bättre. Det kanske är nu som punkt tio i Elements of Journalism är mer viktig än någonsin; Civila har också rättigheter och ansvar när det kommer till nyheter.

Sätt på dig dina kritiska glasögon när du läser bloggar och inlägg. Men det gäller hos tidningar likaså.

Det är sorgligt att tänka på men ofta litar jag mer på en ofiltrerad icke-vinstdrivande blogg en ett stort vinstdrivande monster i konkurrensdjungeln, som de flesta tidningar ändå är. Trots sina betalda journalister.

Tidningarna överlever inte utan sponsorer, sponsorer får de lättare genom att välja en sida att stå på, sponsorer får de lättare om de säljer lösnummer, lösnummer säljer de lättare med sensationsjournalistik. Det blir lätt en ond nedåtspiral som föder större och större företag med en dold drivande politisk agenda.

Efter många tankegångar fram och tillbaka så är väl det jag vill säga att; frukta inte de sociala medierna. Lär av dem och dra nytta av dem. För att sprida kunskap är att göra samhället bättre, med skakig penna eller ej.

Fredrik Palmqvist