Blogguppgift B: Etik i medierna

– Vi vet att sexualbrottslingar ofta upprepar sina brott. Jag tror att det hade varit hindrande om medierna oftare publicerade namn. Under täckmantel av att vara hänsynsfulla gör man så att fler drabbas och att den här personen kan upprepa sina brott, säger Stig Hadenius till SvD.se och fortsätter:


- Medierna diskuterar ständigt konsekvenserna av en publicering, men aldrig vad konsekvensen blir om man inte publicerar.

Stig Hadenius har en poäng, hade man hängt ut Anders Eklund innan Englamordet så hade kanske hennes liv gått att rädda. Men vi hade fått betala ett högt pris i integritet. Det blir en fråga om utitalirstisk konsekventalism där man måste jämföra det väldigt dåliga för ett mindre antal mot vad som är lite bättre för den stora massan.

Det preventiva brottsbekämpningen är samma argument som för FRA-lagen. FRA som är till för att skydda landets säkerhet eftersom FRA får tillgång till all trafik behandlas alla i utgångsläget som misstänkta, vilket strider mot normala rättsprinciper (http://www.dn.se/nyheter/politik/snabbguide-vad-handlar-fra-lagen-om ). Man ser mer dåligt, men man ser också helt enkelt mer. Vart går gränsen innan våra privatliv är helt raserade.

Vi sitter vid Google som analyserar och sparar varenda sökning, vi finns på facebook där alla våra kontaktuppgifter finns kvar, vi övervakas av FRA-lagen, vi bildar vår uppfattning från media och nu ska vi dömas av media? Det låter förvisso som ett naturligt steg i dataevolutionen, men jag vill det inte. Jag vill ha min personliga integritet kvar och att döma potentiellt oskyldiga människor i tv och tidningar är ett hot mot den mänskliga integriteten.

Då börjar det mer och mer likna ett big brother-samhälle ur George Orwells 1984. Där media inte bara agerar en skev spegel mot samhället utan också agerar domstol för detsamma. Då är vi och snuddar på en mindre slagkraftig diktatur i pappersform där media agerar privatperson, spegel, polis och domstol. Rätt eller fel? Det kanske medierna snart talar om för oss.

**

Fallet i Malmö där Daniel Nordström mördades av två unga män är väldigt knepigt i mediernas etiska regler. Offret var en homosexuell man och de två misstänkta hade starka religiösa åsikter.

Aftonbladet valde att köra stenhårt på religionsaspekten kring fallet. De publicerade texter från 17åringens blogg med islamistiska budskap, som är allmänna handlingar när det ligger på internet, men som även gör det lätt att identifiera 17åringen.

Istället gjorde SvD det på ett annat sätt som skrev om en ”extrem blogg i moralfrågor”. Men Aftonbladet valde alltså att vinkla motivet som bara hatbrott, vilket lämnar en besk eftersmak kring islam. Det är inte ett bevisat hatbrott och istället för medierna som domstol tog Aftonbladet på sig rollen som polisutredare istället.

Samtidigt som jag skriver så märker jag hur svårt det verkar vara att balansera rollerna medierna vill klä sig i.

Jag vill att tidningarna ska spegla samhället, men de måste även utforska och granska. Jag vill att de ska skildra verkligheten, men de måste ju också skildra verkligheten som just de ser den. Det hade varit lättare att balansera på fjäderlina mellan Petronas Twin Towers.

**

Jan Hedin, huvudredaktör på Aftonbladet, menar i en intervju att tidningarna är offentlighetens öga men att det är andra (internetforum) som sitter på informationen när tidningarna restrikteras från att uppge viss information.(http://www.sr.se/sida/LaddaNer.aspx?ProgramID=2795).

Men tidningarna har en helt annan trovärdighet än olika forum har, de har vuxit med den trovärdigheten i århundraden medan internetforumen precis har börjat prata. Så tidningar har ett annat ansvar än internet gentemot befolkningen, en befolkning som bildar stora delar av sin världsbild genom just tidningar och tv.

**

För att återgå till fallet i Malmö genom på olika punkter i mediernas spelregler så fastnade jag speciellt för två stycken. (http://www.sjf.se/portal/page?_pageid=53,38437&_dad=portal&_schema=portal)

10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.

Denna punkt känns som den som mest berör det jag har skrivit om. Ändå klargör den egentligen ingenting om man tar fallet i Malmö. I fallet är det en bedömningsfråga för var enskild tidning vad som är relevant i sammanhanget.

9. Visa alltid offren för brott och olyckor största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.

Den här punkten fastnar mer hos mig. Visa största möjliga hänsyn. Även fast den mördade mannens sexualitet och de åtalade männens politiska åsikter kan anses relevanta så ska de tre inte behöva bli reducerade till endast de sakerna. De var mer än politik och sexualitet. Sydsvenskan skriver om de unga misstänkta killarnas duktiga skolarbete och andra rapporterar om att Daniel skulle på glöggkväll hos vänner. Vilka människor de är och var glöms lätt bort och reduceras till konkreta läggningar.

**

Det känns som fram och tillbaka hela tiden i frågan om mediernas etik. Båda sidor har rätt, och båda har fel. Man ska inte kränka människors integritet men man ska heller inte kväva tryckfriheten. 
Min åsikt är att när det finns privata intressen bakom, som det gör hos medierna för de är företag, så ska man inte få kunna agera domstol åt ett helt land. Är det Bonnier som ska bestämma vem som är skyldig och vem som är oskyldig? Även om det inte är Bonnier som slår klubban i bordet så är personen ifråga redan dömd på ett sätt. Man är dömd hos allmänheten, då är en domstolsdom ett milt straff. Maria-Pia Boëthius skriver i sin bok, ”Mediernas svarta bok”, att hon sitter hellre fängslad oskyldigt dömd än att skyldig frias men ha tvingats gå igenom mediedomstolen. Även om man inte blir dömd, så blir man aldrig heller glömd.

Fredrik Palmqvist

Blogguppgift A: Nyhetsvärdering

Bengt Johansson skriver i sin rapport ”Vid nyhetsdesken” om nyhetsurval i två olika grupper som nyhetsredaktionerna meddelar oss efter, det publiken bör ha och det publiken vill ha.

Den första nyheten jag har valt ut från Aftonbladet handlar om Systembolagets nya tankar kring utkörning av alkohol ända fram till kundernas dörrmatta (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13644624.ab ). Detta är en nyhet som vi bör ha.

Det är en nyhet som berör oss väldigt direkt då händelsen prickar in några viktiga av många kriterier för nyhetsvärdering; inträffar nära, överraskande, ”offentlig person” och berör många människors dagliga liv(http://www.mediekompass.se/mediekunskap/pa-tidningen/nyhetsvaerdering ).

Dessa nyheter är det viktigt att skapa debatt kring. Är det rätt med hemkörning av alkohol? Systembolaget måste ju konkurrera med de andra företagen som erbjuder hemkörning av alkohol, för att behålla ett visst monopol och bättre övervaka svenskarnas alkoholkonsumtion. Men är lösningen då att köra hem mer alkohol till svenskarna, att bättre reglera våra alkoholvanor genom att öka tillgängligheten på alkohol? Många vinklar går att vrida och många argument att diskutera, därför bör vi, publiken, ha nyheten.

Sen finns det den andra gruppen, de nyheter publiken vill ha. Eller åtminstone de nyheter som redaktionen tror att vi vill ha.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article13643648.ab

Denna artikel är även också från Aftonbladet, eller deras fula lillasyster Klick-delen. Men likaså är den en högt uppsatt nyhet på Aftonbladets hemsida. ”Lohan firar mamman - med en rejäl kyss” lyder rubriken. Man kan bli arg, jag blir det ibland, för att man precis innan har läst en värdig nyhetsartikel, sedan kommer det här. Ännu argare blir man om man kommer på sig själv att gå in på artikeln.

Men det kanske inte är så konstigt att vi gör det ändå? Händelsen inträffar inte direkt geografiskt nära, men den inträffar kulturellt nära. Dagligen pumpas vi med tv, filmer och allt möjligt från våra amerikanska vänner med samma västvärlds-välfärd som oss. Personligen är nog landet jag har mest kunskap om förutom Sverige, USA. Så nyheten inträffar nära.

Det finns en bra bild till nyheten och den handlar om en mycket offentlig person (http://www.mediekompass.se/mediekunskap/pa-tidningen/nyhetsvaerdering). Hur många känner inte till Lindsay Lohan av en eller annan anledning. Vi känner henne inte, men nästan tack vare all medierapportering för att mätta kändishetsen. Det finns en bra monolog ur Fredrik Lindströms film Känd från TV som förklarar detta bra;

• ”En människa kan hålla reda på ett par tretusen personer, det är så mycket vi får plats med i huvet. På hårddisken. Och så verkar det ha varit i alla tider. Det verkar vara så att det är så många man omger sig med. Så många var vi i stammarna i dom primitiva samhällena. Eller i ett härad i bonde-Sverige. Idag så är siffran antagligen exakt lika stor, men över hälften av dom har vi aldrig träffat. Det är kändisar som vi tror att vi känner. Vi ser dom varje dag, dom finns inregistrerade i våra hjärnor som om dom vore våra stammedlemmar eller våra grannar.
• För många människor suddas den här gränsen ut mellan kändisar, tevekändisar, och riktiga människor. Det blir en skenvärld som målas upp, som tar allt större plats i våra liv. ”

I den här artikeln har alltså Lohan återigen hamnat i blåsväder, och vem vill inte höra lite skvaller om en bekant. Till och med nyheter som Lindsay Lohans mammakyss går alltså att förklara, men de är förhoppningsvis svårare att försvara.